Jag har varit så lugn och säker. Det har känts så rätt och
självklart.
Jag har känt i hela kroppen att jag är gravid. Jag har
njutit, faktiskt tom kunnat tänka på framtiden som att det här går vägen.
Vi ska flytta snart, så vi planerar utifrån att en bebis
faktiskt kommer till oss i början på nästa år. Jag planerar semester efter att
allt ska gå vägen.
Men så kom den, den som jag så väl känner igen. Men som jag varit så glad inte visat sig. Ångesten, den brännande, svidande
rädslan. Där jag inte längre är säker och ser positivt framåt. Utan där jag
analyserar min kropp, tvivlar, tänker på riskerna för att det inte går vägen….
Jag vill detta så mycket. Snälla livet, svik mig inte nu,
låt det här lilla livet få leva, få växa, utvecklas till en fin frisk liten
bebis . Låt mitt mirakel här hemma få glädjen och erfarenheten av att bli
storebror. Låt mig få bli tvåbarnsmamma, låt mig få uppleva ytterligare ett
mirakel.
Rädslan just nu, får mig att kippa efter andan….
Det är helt normalt och förståeligt att rädslan och de positiva tankarna växlar mellan varandra. Jag tror att ju längre fram du kommer i graviditeten och ju fler saker säger att bebisen utvecklas fint i din mage desto lugnare du blir. Sedan helt lugn blir man ändå inte, det vet vi 😉, men jag tror på att det kommer att gå bra för dig.
SvaraRaderaMånga kramar
Tack så jätte mycket för ditt fina svar. Jag hoppas så mycket, men jag är så himla rädd idag. Hur mår du?
RaderaKram
Jag mår helt okej nu, det är faktiskt skönt med lite paus i försöket. Snart dags för semester och kanske sommaren hittar också hit till Sverige så småningom ;-). Kram
RaderaJag känner igen känslan och svårigheten att logiskt tänka bort den. Jag försöker ha med mig något min kurator sa dvs vikten av att glädjas och leva i nuet eftersom man annars kommer att ångra och ha förlorat det oavsett vad som händer. Att planera eftersom det kommer göra lika ont oavsett om man gjort det eller inte om nåt händer.. Jag försöker att hålla den tanken även om det inte är lätt och känslorna allt ifrån logiska.
SvaraRaderaDet ska bli roligt att följa din graviditet ända fram tills ert syskon tittar fram! Kramar
Tack så mycket! Ja, jag hoppas att det blir en resa att följa och att mitt lugn kommer tillbaka.
RaderaJag läste på din blogg. Vilken tråkig resa du har bakom dig. Vart är ni i syskonförsöken nu? Ni gör inte IVF?
Kram
Vi fortsätter att försöka "det vanliga" eftersom vi fortfarande räknas till normalspannet.. Vi lyckas ju bli gravida men det är resten som inte går lika bra och då måste vi försöka mer för att få utredning gällande kvalité och kromosomer.. Tiden tickar känns det som men Försöker ta en dag i taget för att inte bli helt fixerad vid barnproducerandet.. Känns gott att följa nån ( som även om våra historier skiljer sig) där man känner igen sig��
Radera