99

Ett delmål avklarat. Inte längre tresiffrigt…. :) Idag står det på min gravidapp att det är 99 dagar kvar till BF.

Igår satt jag i soffan och tittade på bron. Till vänster om mig har jag två dörrar in till två små rum. I det ena sover vår son. Han har ganska nyligen fått en riktig säng. Spjälsängen har vi ställt in i det andra rummet. Det som ska bli bebisrummet. Båda dörrarna stod öppna och i det ena ser jag lilla Ms bord och stolar och i det andra ser jag spjälsängen. Kommer det här bli min verklighet? Kommer jag faktiskt bli tvåbarnsmamma…

Jag är i vecka 26 nu. I nästa vecka står det ” Många barn skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt”, i gravidappen. Jag kommer nog inte föda för tidigt. Men det känns ändå stort och lite tryggt….

Det går inte förstå om man inte varit i denna situation, knappt då. Men jag har längtat så ofantligt efter barn hela mitt vuxna liv. Jag har kämpat sedan jag var 26år. Vilket är 8 år snart. 8år! Jag har svårt att ta in att detta kommer bli sant. Att JAG kommer bli tvåbarnsmamma. Så naturligt och enkelt för så många, de flesta. Men så obegripligt och ofantligt stort för mig. Jag distanserar mig till och med från bebisen. Jag känner hårdare och hårdare sparkar dagligen och en lyckokänsla sprider sig varje gång genom kroppen. Men annars vågar jag inte riktigt tro på att jag haft en sån ofantlig tur. Jag vågar inte köpa något, vågar knappt titta på något.

Ni vet, det där man önskar så hett. Det har varit så ogreppbart så länge. Det är så svårt att ta in och våga tro och inse att jag faktiskt mest troligen kommer få en liten bebis till….