torsdag 19 mars 2015

Lite hjälp.....

Hej

Jag står inför ett svårt beslut. Tänkte att jag kanske kunde få lite hjälp med hur jag ska tänka, eller lite bra lögner på vägen ;)
När man är i den här karusellen så vet man ju tyvärr aldrig när man blir gravid och jag har lärt mig att jag inte kan begränsa mitt liv efter att jag lever i denna verklighet.

Jag har länge tittat efter ett nytt jobb. Nu har jag fått ett erbjudande. Det som krånglar till det är att jag i så fall påbörjar behandling bara en till två veckor efter min start. Jag bor i Stockholm och gör behandling i Uppsala, så det blir ju en hel del tidskrävande pendlande. Som min, i så fall, kommande nya chef har informerat så är det mycket frihet under ansvar och ganska flexibla arbetstider. Men jag är även väldigt begränsad med att min sambo är borta mycket och att jag då måste hämta på dagis, vilket gör att jag inte har så mycket tid att flexa med.

Det finns en del fördelar med jobbet, men samtidigt undrar jag om jag krånglar till mitt liv ännu mer genom att byta? Men det handlar ju oftast ”bara” om två veckors tid som kan vara lite jobbiga. Om jag visste med säkerhet att jag skulle bli gravid så skulle jag inte sluta. Men sånt vet man ju aldrig…..

Om jag tar jobbet, vad kan jag komma med för ursäkter de gånger jag är borta? Det kommer totalt troligen handla om 5-6 gånger ink. äggplock och återföring. Jag har ingen aning om hur jag ska lösa det….
Jag funderar ett tag på om jag skulle försöka komma på en VIT lögn för att skjuta upp starten till efter äggplock. Men det innebär att istället för att börja jobba om en månad (som min uppsägningstid är), så skulle jag börja jobba om två månader. Hur ska jag lyckas med det? Och sen tänker jag att man vet ju aldrig vad som händer, tänk om det blir uppskjutet, att behandlingen inte går så snabbt som man vill. Det mesta går fel när man planerar känns det ibland som.

Eller tänker jag bara för mycket (som inte skulle vara ovanligt för att vara mig) Ska jag bara ta jobbet och lösa sakerna dag för dag sen….



3 kommentarer:

  1. Om du verkligen vill ha jobbet så ta det. Det kommer att lösa sig. Precis som du säger så vet vi aldrig hur det kommer att gå och man kan inte lägga hela sitt liv åt sidan. En person som inte går igenom vad vi går igenom hade inte tvekat, även om de visste att de tänkt "skaffa" barn snart. Våga var mer egoistisk. Känn av din nya chef och om hen känns bra, berätta som det är. Min chef är fantastisk och jag får göra många av mina besök på arbetstid. Det kändes jobbigt att berätta men nu är jag glad att gjort det, det blir enklare i längden. Jag förstår att det är svårt med ett nytt jobb, men du kommer hitta en lösning. Ibland måste man våga. Jag blev arbetslös halvvägs igenom min förra graviditet och var tvungen att söka nytt jobb som höggravid. Jag blev erbjuden att jobb och började det med 15 månaders föräldraledighet, så ibland löser sig allt ändå :)
    Stor kram Helena

    SvaraRadera
  2. Tack! :)

    Jag är inte rädd för att det blir fel om jag blir gravid. Jag blev gravid med min son när jag hade jobbat en månad på min nuvarande arbetsplats och det löste sig fint.
    Det som oroar mig nu är hur jag ska förklara min frånvaro. Men det får lösa sig. Kommer troligen ta jobbet :)
    Det var inte dåligt att få en jobb precis innan du ska gå på föräldraledighet. Hur gick det till? Var det via ngn du kände?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag är jurist och sökte ett jobb på en stor statlig organisation som inte var så beroende av att jag kunde börja just då. De tyckte jag var värd att vänta på :)
      Ha en fin helg!
      Kram

      Radera