Mirakel under rätt förutsättningar

I torsdags gjorde vi äggplock.

Den 16de maj påbörjade jag för första gången sprayandet. Oavsett vad många säger så tyckte jag att det långa protokollet tog jätte lång tid. Jag sprayade i två veckor, började sen spruta den 30de maj. På fösta VUL hittade de endast fem blåsor… På andra VUL såg det bättre ut, runt 15 potentiella.

Sen fick jag vara sprutfri några dagar..

Jag hade så mycket förhoppningar. Vi gjorde så mycket annorlunda denna gången. Långa protokollet, ny ägglossningsspruta och för första gången ICSI. Det måste ju bara gå bra nu.

Nu var det dags för äggplock. Åtta ägg fick dem ut. Endast 3 var mogna! Sämsta äggplock så här långt....

Två blev befruktade via microinjektion. Jag gick som på nålar. Lördagen var det dags för återföring. Jag är ”bara” 33 år och de valde att sätta tillbaka båda två. Bara det säger att det inte var några toppenresultat. En var lite bättre än den andra sa han, men den bättre var inte jätte bra. Han gav mig 25-30% chans att lyckas denna gången.

Jag tror på mirakel. Jag har ett livslevande hemma, världens finaste tvååring som blev till nästan helt naturligt…  Men jag tror på mirakel under rätt förutsättningar. Jag har inga bra förutsättningar nu. Jag känner efter i hela kroppen och kan inte hitta minsta lilla tro på att det går vägen den här gången. Eller någonsin….

Jag är uttömd på hopp och energi och kämparglöd. Jag känner mig för närvarande bitter och rädd för framtiden. Så arg och ledsen för att så lite i mitt liv har gått som jag ville.

Torsdagen ett uselt äggplock. Fredagen somnade min finaste hund in i mitt knä. Lördagen återföring av två skruttiga ägg…. Jag kan inte riktigt hitta rätt ord, men jag kan säga att det inte var min bästa helg.