För fem och ett halvt år sedan kom min lilla björn till mig. Världens finaste och tillgivnaste. Han blev min första bebis. Han fanns där i vått och torrt.
Han var ren glädje. Han var min hjälte.
I fredags låg han med sitt huvud i mitt knä och somnade in för gott. Varje millimeter av min kropp känner att vi förlorat en familjemedlem. Mitt hjärta blöder av sorg.
Jag saknar honom så otroligt mycket. Han har varit i mitt liv under en av mina svåraste perioder. Jag har så mycket minnen, så mycket kärlek. Jag har så dåligt samvete över att jag inte kunde göra mer för honom. Han gjorde allt för mig. Han gav mig så mycket. Och nu är han bara borta. Min familj har blivit mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar