Folks dumma kommentarer

Jag förstår inte människor alltid, hur de tänker….. Vad som får dem att tro att de kan säga allt som de tänker på. Ibland är det bättre att hålla vissa saker för sig själv.

När vi har berättat för folk om att vi är gravida igen, har den första kommentaren i 90% av fallen varit: (självklart inte från de få som vetat att vi kämpat) ”Grattis, hur gick det till, var det planerat?” I samma andetag, i samma mening…..

Seriöst vad fan är det för fråga och vad fan har det för betydelse? Om det INTE var planerat så är den frågan ändå helt irrelevant. Vi har ju onekligen bestämt oss för att behålla så på vilket sätt är det relevant att veta?

Min sambo rycker på axlarna åt de flesta dumma kommentaren man kan få från folk. Men tom han reagerade sist.

Att skaffa barn är så ofantligt privat, det mest privata två människor bestämmer sig för.

Hur det gick till, om det var planerat, hur länge vi försökt, om jag använt skydd eller inte…

Jag förstår inte, i min värld finns inte ens dessa frågor. Jag kan tyst undra ibland, men jag är uppfostrad att man inte ställer vilka frågor som helst. Det handlar inte om att vara frispråkig, det handlar om att vara oartig.

Det är lika dumma kommentarer som att fråga ”när ska ni ha barn”

Jag älskar det här inlägget: http://mama.nu/kronikor/snalla-sluta-fraga-nar-vi-ska-skaffa-barn/

Det är så klockrent och för mig helt naturligt. Jag kan seriöst säga att jag anser att folk som ställer såna här dumma frågor, inte är särskilt socialt begåvade, med en begränsad livserfarenhet och har brist på ödmjukhet.

Man kan absolut ställa dessa frågor i en privat, förtrolig miljö, med en nära vän. Men i mitt fall är det kollegor och vänner som ställer det högt i en öppen miljö.

Idioti!

Om jag fortsätter på mitt spår om dumma saker folk säger så blir jag så rysligt provocerad av att folk tror att de får säga vad som helst om min vikt på grund av att jag är gravid.

Här om dagen kom det in en frilansare till oss, han tittar lite snett på min mage och jag säger ”-japp, jag väntar en till”

Han svara ungefär så här: ”Åh, är det så. Jag såg dig på lagret förut, bakifrån, och jag förstod inte vem det var. Du har fått så stor rumpa. Eller vänta, det är säkert inte din rumpa som blivit större du har lagt på dig på sidorna. (så pekar han där kärlekshantagen sitter) Sen skrattar han och säger att det är inget konstigt, man blir stor där om man väntar en pojke….eller om det var en flicka…..”

Jag skrattade bara lite åt det. Men när jag kommer hem, blir jag jätte ilsken. Vem tror han att han är. Han känner inte mig så väl, jag skulle lika gärna kunna mått jätte dåligt av en kommentar av min vikt.

Några dagar senare kommer en annan frilansare in. Han säger ””grattis” när han tittat på mig, och sen fyller han i med. Hur mycket har du egentligen gått upp?”

Tycker du att jag är tjock sa jag.

”Ja, du har ju blivit jätte tjock.”

Då fick jag bara därifrån.

Jag är en ganska normalt smal människa i vanliga fall. (jag är 170cm och brukar väga 58kg) Jag är fullt medveten om att jag är mycket större nu, men jag behöver ingen som påpekar det för mig. Om jag nu är smal i vanliga fall så borde väl folk förstå att jag själv vet om att jag blivit större nu och de borde väl rimlig förstå att jag inte vill gå runt och vara tjock (nu syftar jag inte på min gravidmage, utan jag har gått upp mer än man ”ska” vid den här tiden. Jag har redan lagt på mig 10kg) Men jag gör vad jag kan, jag tränar mellan 4-6 gånger i veckan och jag äter normalt. Vad mer ska jag göra? Jag är så trött på att folk tror att de kan kommentera min vikt bara för att jag är gravid. Jag är redan lite stressad över att jag går upp med sån raketfart, jag behöver inte stressen från folk omkring mig.

Slut på meddelandet.

Kram från en tjock men överlycklig äntligengravidigen kvinna.